Feedback: Sammanfattning

Som del av en kurs i retorik fick vi både själva kritik på det vi framförde, och fick öva på att återkoppla när andra talat. Detta kallar jag för feedback, i kontrast till dom näraliggande termerna återkoppling (aningen mjukare), kritik (mer granskande, ofta negativ), konstruktiv kritik (också mer granskande, med förbättring som mål) och respons (mindre konkret). Feedback kan definieras som ”synpunkter på ett verk e.dyl., som ges till skaparen”.

Ge feedback

Vi fick till uppgift att uteslutande ge positiv feedback, vilket kändes ovant. Det kan stärka självförtroendet hos talaren, och bygga rapport mellan talare och dom som ger feedback. Det var roligt att ge konkret, positiv feedback, särskilt som den nästan alltid var motiverad.

Men alla framföranden kan inte vara felfria, och vissa är direkt dåliga. Hur kan man ge positiv feedback på ett framförande där talaren är märkbart nervös, ostrukturerad, flera gånger tappar tråden, flackar med blicken och inte artikulerar tillräckligt? Till ett sådant framförande kunde jag ändå säga att talaren ”beskrev en frihet och flexibilitet som jag känner igen att jag vill ha i mitt eget liv”. Det går alltid att hitta något positivt.

Om du ändå behöver ge negativ feedback, tänk på risken för oönskade konsekvenser. I bästa fall tolkas den konstruktivt, men föremålet för feedbacken kan också bli fientlig mot dig eller ta illa upp. Om någon däremot uttryckligen ber om konstruktiv kritik, så bör man ge det. Be hen att specificera vad hen vill få kritik på.

Få feedback

Det kändes mycket ovant att få mer konkret feedback än bara ”bra jobbat”. Konkret, konstruktiv feedback är i mitt liv ganska ovanlig. Först var det svårt för mig att omsätta den positiva feedbacken i konstruktiva åtgärder. Vad ska jag göra med informationen att lyssnarna uppskattade min förvånande inledning? Fast, jag hade ju faktiskt lagt extra energi på just inledningen, och förvånande grepp kommer inte naturligt för mig. Detta bör jag alltså också göra i framtiden.

Under kursens gång gjorde jag arton sådana lärdomar. 1) Använd gärna förvånande grepp, och 2) engagerat kroppsspråk, 3) sprid glädje genom överrumplande positivt innehåll, och 4) avsluta ett tal t.ex. med en sammanfattning eller genom att tacka publiken. 5) Om du väljer ett ämne som du kan väl så kan du förbereda dig dåligt, det räcker att 6) tala lugnt och sakligt för att få mer tid att tänka ut vad du ska säga härnäst och 7) när du inte har något mer att säga är det bara att avsluta talet. 8) Visa din personliga relation till ämnet så beskriver du samtidigt dig själv, 9) ge konkreta exempel för att åhörarna bättre ska ta till sig budskapet, 10) använd beprövade argument och fakta som påverkat hur du själv ser på ämnet, och 11) gör talet mer slagkraftigt genom att hålla samma tal flera gånger. 12) När allt flyter på och du får uppskattning så blir du oövervinnelig. 13) Du kan omedelbart fånga publikens intresse genom att ställa en provocerande fråga, och 14) en strategi för att prata om tabu är att inledningsvis konstatera att ämnet faktiskt är tabu och därefter ta med publiken på den tankegång som gett dina normavvikande åsikter. 15) Skådespela lite om det är okej att det blir lite fånigt. 16) Att tala i en ny situation kräver mer förberedelse, och 17) roande och övertygande tal kräver mer språklig utformning än rent informativa. 18) Du kan alltid ge positiv feedback – kanske blir livet roligare om man gör det, även om det inte nödvändigtvis är en alldeles neutral bild.

Hur man ger feedback

Skriv ner en lista över dom kvalitativa egenskaper som är relevanta för ämnet och som upphovsmakaren kan påverka. Att ge feedback kräver koncentration, så det går inte att luta sig tillbaka och bara njuta av verket. Där möjligt och praktiskt, lyft i huvudsak fram positiva aspekter, men var ärlig – det är en förutsättning för att kunna använda feedbacken konstruktivt. Uttryck feedbacken så konkret och precist du kan. Istället för att bara säga att en talare är påläst, så kan du förklara hur detta märks och varför detta är viktigt för dig. Öva och lägg märke till hur feedbacken tas emot.

På ett muntligt framförande kan man exempelvis kommentera innehållet (förvånande, ämnesval), språket (stilnivå, retoriska grepp), sättet att tala (tempo, kroppsspråk), dispositionen (inledning, uppdelning av ämnet, avslutning), hjälpmedel (rekvisita) och känslan man tar med sig (välkomnande, vänligt, engagerande).

Man lär sig inte ge bra feedback i en handvändning, men det är mycket värdefullt för mottagaren. Det är ju trots allt ett utmärkt verktyg för att förbättra sig.