Retorik – en kort introduktion

Hur går man tillväga för att förbereda ett framförande? Vad ska man tänka på, och i vilken ordning? För att besvara dessa frågor har jag valt ut några av dom viktigaste lärdomarna från ”Konsten att tala” av Lennart Hellspong och från Roland Anderssons kurs Retorik I, med några av mina reflektioner inblandade.

Denna artikel finns i en längre, mer detaljerad version.

Den retoriska processen. Man kan jämföra den retoriska processen med ett bygge. Först lägger man en grund, och om grunden är stabil så blir lagret ovanpå mycket lättare att konstruera, så lägg gärna mer tid på dom tidigare faserna.

1. Förstå uppgiften. Talets syften är att informera, övertyga och underhålla – hur prioriterar du dessa? Vilka ska lyssna och vad har dom gemensamt? För att undvika otrevliga överraskningar är det också bra att ta reda på antalet lyssnare, hur länge du förväntas tala, och om lokalen har det du behöver (t.ex. tavla att skriva på, projektor, mikrofon).

2. Hitta uppslag. Denna fas är en kreativ process där du både hittar på innehåll och strukturerar det. Inom retoriken talar man om topiker, ”ställen” där man givet en idé kan få fler uppslag och idéer. Här är några generella topiker: nyckelbegrepp och definitioner, generaliseringar eller specifika exempel, jämförelser, orsak och verkan, syfte, när och var något inträffade, personer och deras roller, antal och storlek, förändring, möjligheter, risker och hinder. Dessa topiker kan även hjälpa för att strukturera innehållet.

Utanför retoriken finns flera andra sätt att hitta på och strukturera idéer – ofta i grupp. Exempelvis i brainstorming skriver man upp en massa idéer, bygger vidare på andras idéer, och först i efterhand filtrerar man bort sådant som inte blev tillräckligt bra. Inom improvisationsteatern används tekniken ”ja, och”. Man accepterar alltid det som övriga skådespelare har sagt (”ja”) och bygger vidare på det (”och…”).

Inom interaktionsdesign strukturerar man ibland ett datorprograms användargränssnitt genom att skriva upp gränssnittets komponenter på papperslappar. Därefter sätter man sig tillsammans med antingen potentiella slutanvändare eller personer insatta i verksamheten. Tillsammans grupperar man lapparna, och resonerar om vad som hänger ihop med vad, och på vilket sätt.

3. Ordna materialet. Den mest grundläggande kompositionen består av tre delar: inledning, mittparti och avslutning. Inledningens syfte är att väcka uppmärksamhet och intresse, och i informerande tal kan man gärna gå igenom en agenda. Man kan exempelvis avsluta genom att sammanfatta och dra slutsatser. Mittpartiet kan man ordna i tidsföljd, efter placering i rummet, orsak, viktighet eller något tema, eller en kombination av dessa.

4. Utforma talet. Denna fas inbegriper stil, talhandlingar och språkliga grepp.

Välj en lämplig stil. Hur ska du tala, gestikulera, klä dig, använda rekvisita? Ska du bjuda in till dialog med publiken, resonera tydligt, tala lugnt, vara engagerad och visa känslor? Du kanske sprider glädje genom att vara optimistisk? Viktigast är kanske ändå att aldrig kränka någon.

En talhandling är det du gör när du säger något, förutom att bilda orden i din mun. Exempel på det är att presentera sig, hälsa lyssnarna välkomna, förklara, sammanfatta, citera, fråga och varna.

Det finns tre generella kategorier språkliga grepp: upprepningar, variation och stegring. Dessa är viktigast i övertygande och underhållande tal.

5. Lära in talet. Den här fasen kan gå under rubriken ”studieteknik”. Genom att öva på att framföra ditt tal, minns du lättare innehållet. Uttala orden högt (bl.a. för att upptäcka otympliga formuleringar) och öva gärna inför en testpublik. Skriv anteckningar och stödord. Skapa tydliga samband, gärna så att talets delar följer naturligt av varandra.

6. Hålla talet. Efter alla förberedelser är det dags att också hålla talet. Kan du varje ord utantill, läser du en text eller talar du helt oförberett – kanske en kombination? Stå upp, rör dig över golvet och titta på hela publiken varierat. Video- och ljudinspelningar kräver särskild omtanke, då alltför aktivt gestikulerande ser oseriöst ut, och förflyttning kan påverka ljudkvaliteten. Rekvisita kan vara effektfullt och hjälpa publiken att minnas talet. Ofta kan man visa publiken enstaka stödord, exempelvis med en powerpointpresentation, vilket kan hjälpa lyssnarna att ta till sig informationen.

Slutord. Sök upp små sammanhang där du kan hålla tal, och öka gradvis i storlek och svårighet. Det är bara genom att faktiskt ge dig ut i världen och hålla tal, som du upptäcker vad som fungerar bra just för dig.