Få motiverat positiv feedback

På retorikkursen fick jag också feedback på mitt framförande. Det kändes ovant att få mer konkret feedback än "bra brown bag" eller "riktigt bra jobbat". Konkret, konstruktiv feedback, oavsett om den är positiv eller negativ, är åtminstone i mitt liv ganska ovanlig. Jag kan komma på två sammanhang där jag får konstruktiv feedback: min fransklärare kommenterar då och då min grammatik eller mina ordval, och i undantagsfall granskar någon min kod på jobbet. Så det var speciellt att få konkret feedback från flera personer samtidigt.

Efter mitt framförande, fick jag veta att åhörarna uppskattade min mycket förvånande inledning, att det var så mycket positivitet i innehållet, att det var argumenterande, bakgrundshistorien, tempot och kroppsspråket.

Först var det svårt för mig att omsätta denna feedback i konstruktiva åtgärder, men jag tror att lösningen är att i framtiden använda mig mer av det som inte kommer naturligt för mig.

1. Förvånande grepp. Jag brukar vilja tala klarspråk, men ibland är det motiverat att göra avsteg från det. Om jag under en kort stund kan lura publiken, för att sedan avslöja hur det ligger till, så kan publiken få sig en tankeställare.

2. Engagerat kroppsspråk. Redan under en annan kurs har jag fått kritik för min brist på kroppsspråk, så det var roligt att nu få beröm för kroppsspråket. Jag ska inte vara rädd för att ta ut svängarna, där jag klarar det. Om jag någon gång skulle göra video, så misstänker jag att detsamma inte gäller i det mediet, för finns det något värre än personer som gestikulerar på video? Där får man väl snarare jobba med minspelet.

3. Positivt innehåll. Ofta är det lätt att klaga på världen och hur allt i den ser ut, men om det är motiverat att vara positivt inställd, så är det nog inte fel att sprida överrumplande positivitet.

Att använda feedback konstruktivt är något som man får öva på. För mig var i alla fall detta väldigt ovant.

Uppdatering 2019-02-19

Efter ytterligare ett framförande på retorikkursen fick jag mer feedback från kurskamraterna. Dom ville veta mer, ämnet fångade intresset. Jag verkade kunnig och påläst om det jag pratade om vilket gjorde mig trovärdig. Jag höll en behaglig volym och tempo, och använde ett bra kroppsspråk, och var duktig med ögonkontakt, såg alla. Eftersom jag också bad att få veta vad som saknades, så informerade dom mig om att avslutningen kunde göras bättre.

• Avslutning. Det är inte så lyckat att låta ett tal rinna ut i sanden. Ett par enkla knep för att avrunda snyggare är att kort sammanfatta framförandet och tacka publiken.

Uppdatering 2019-03-05

Mer feedback från kurskamraterna. Dom uppskattade min personliga koppling till ämnet och att man även lärde känna mig. Jag var lugn och tydlig, hade mycket bra ögonkontakt med publiken, bra kroppsspråk och verkade trygg "på scen". Jag var engagerad, glad, inspirerande, intressant och à jour. Det var tydliga avsnitt i framförandet (inledning, innehåll och avslut), och särskilt inledningen var bra. Jag gav bra förklaringar och roliga beskrivningar.

• Val av ämne. Om det är ett ämne man kan väl, så gör det inte så mycket att man förberett sig dåligt. Då blir det ändå ganska lätt att skapa en tillräcklig röd tråd, och verka trygg på scen.

• Personlig koppling. Att visa sin personliga relation till ämnet, att beskriva sig själv samtidigt som ämnet, kan vara en lyckad stilfigur i vissa sammanhang.

Uppdatering 2019-03-27

Mer feedback från kurskamraterna. Dom tyckte att inledningen var spännande tack vare upptrappningen (där beskrivningen av ämnet berörde mer och mer). Jag uppfattades som säker och trygg, uttalade tydligt, höll ögonkontakt och ett bra tempo. Jag förklarade så att alla hängde med, var engagerande och vänlig, påläst och trovärdig.

• Konkreta exempel. Det framgick inte av den positiva feedbacken, men även om jag förklarade tydligt, så tror jag att några konkreta exempel skulle ha hjälpt åhörarna att ta med sig budskapet efter att framförandet var slut.

Uppdatering 2019-04-03

Mer feedback från kurskamraterna. Dom uppskattade den intresseväckande inledningen, och tyckte att jag höll ett bra taltempo och hade god röstanvändning. Jag signalerade inlevelse bl.a. med hjälp av ett lugnt men samtidigt levande kroppsspråk. Talet hade en tydlig tes och tydliga argument, och jag gav tydliga exempel. Jag konkretiserade och förtydligade innehållet genom att använda tavlan. Jag hade en bra nivå på innehållet - förklarade tillräckligt. Jag visade välvilja, och talade engagerat och engagerande. Det var roligt att lyssna, då jag hade en positiv auktoritet. Jag väckte intresse på ett skickligt sätt, och bjöd på mig själv. Jag använde även rekvisita på ett relevant sätt.

• Beprövade argument. I det här talet använde jag argument och fakta som har påverkat hur jag själv ser på ämnet. Tack vare att jag själv hörde argumenten för första gången för några månader sedan, gör att jag tydligt vet att det var just dessa som gjorde störst intryck på mig. Om jag talar om ett viktigt ämne, så är det lika bra att använda dom bästa argument jag känner till, även om jag inte har hittat på dom själv.

• Samma tal flera gånger. Innehållet i det här talet var i stort sett detsamma som i förra talet, men dom hade olika perspektiv: det förra talet var mer beskrivande medan det här skulle vara argumenterande. Att hålla samma tal flera gånger, men med olika utgångspunkt, gjorde talet mer slagkraftigt.

• Oövervinnelighet. Jag gick in för talet mer än jag gjort tidigare, mycket tack vare det viktiga ämnet, och efteråt kände jag mig oövervinnelig, nog också tack vare den positiva feedbacken.

Uppdatering 2019-04-19

Mer feedback från kurskamraterna. Jag gav en intresseväckande inledning, och mitt kroppsspråk och minspel överensstämde med talet. Jag hade en mycket stark framtoning samtidigt som jag hade en lugn ton. Jag framförde ett genomtänkt, genomarbetat resonemang som vittnade om att jag hade god grund för det jag sa. Jag tog upp svåra frågor; intressant ämnesval. Det var roligt och intressant att lyssna på, och det var bra att jag påpekade att det kan vara svårt att välja rätt.

• Förberedelser. Någon vecka i förväg hade jag valt två kontroversiella ämnen (varav det ena klart tabubelagt), några dagar före framträdandet funderat över hur man kan koppla dom till varandra. Och totalt skrivit ner fem stödord. Trots dom knappa förberedelserna gick det riktigt bra, troligtvis tack vare tre saker som jag gjorde: jag valde ett ämne som ligger mig nära, och...

  • Lugn och saklighet. Genom att tala långsamt, med stort allvar, fick jag god tid på mig att tänka ut vad jag skulle säga härnäst.

  • Den röda trådens slut. Jag ogillar utfyllnad som inte betyder något: det är slöseri med både min och publikens uppmärksamhet och tankekraft. När jag inte längre kom på något som följde den röda tråden, så valde jag att avsluta talet.

• Publikinteraktion. I inledningen ställde jag en provocerande fråga till publiken. Jag fångade omedelbart publikens intresse, även om dom var mycket skeptiska till det jag hade att säga.

• Tabu. Vi har väl alla några åsikter som uppfattas förbjudna att prata om, och som får andra att ta illa upp om dom sägs högt. Min strategi för att kunna nämna ämnet var att inledningsvis konstatera att ämnet var tabu, och därefter omedelbart ta med publiken på den tankegång som gett mina, från normen avvikande, åsikter. Därefter kunde jag mer ledigt beskriva mitt resonemang. Det faktum att åtminstone någon i publiken tyckte att jag genom resonemanget hade god grund för det jag sa, gör att jag tror att detta är en framkomlig väg när man vill prata om viktiga ämnen som råkar vara tabubelagda.

Uppdatering 2019-05-05

Mer feedback från kurskamraterna. Jag gav intryck av att tala fritt ur hjärtat och hade god inlevelse och mimik. Framträdandet var underhållande och skådespeleriet uppskattades. Jag drog på orden i dikterna som jag framförde, vilket uppfattades som en rolig lek.

• Skådespeleri. Likt punkten om "engagerat kroppsspråk", så är detta något jag nog kan göra mer av. Däremot ska jag inte tro att jag är någon skådespelare, utan bara använda mig av detta grepp när det är okej att det blir lite fånigt och överdrivet. Från andra sammanhang vet jag att jag kan bli hysterisk om jag överdriver skådespeleriet, så det är något jag får passa mig för.