Argumentation och propaganda – en kort introduktion

Vad krävs för att du ska lyckas övertyga någon om något? Och hur kan man använda propaganda? Med utgångspunkt i ”Konsten att tala” av Lennart Hellspong och i mina egna reflektioner, går vi igenom grunderna i argumentation.

Denna artikel finns i en längre, mer detaljerad version.

Innan du ger dig ut i världen för att övertyga din omgivning om något, så behöver du – precis som i andra tal – förstå uppgiften. Vilken är målgruppen, vad försöker du övertyga dom om, och hur kan du gå tillväga?

För olika lyssnare är olika aspekter viktiga. I ett vetenskapligt forum kan du lägga extra krut på att stärka argumentationens logiska resonemang och eliminera felkällor såsom metodfel (biaser). I dom flesta sammanhang är det fördelaktigt att ta särskild hänsyn till hur du använder känslor och skapar trovärdighet, och vad du har gemensamt med lyssnarna. Om du vill rucka på lyssnarnas världsbild eller vanor, eller åstadkomma en radikal förändring, så kanske vanlig argumentation inte räcker för att övervinna deras naturliga aversion mot kognitiv dissonans. Om du inte är försiktig, kan din argumentation till och med få dom att bli mindre positivt inställda till dina åsikter.

Tänk på att enstaka faktafel kan göra hela din argumentation mycket lättare att attackera, och för vissa personer kan det radera din trovärdighet.

Använd gärna beprövade argument och resonemang. Om du själv nyligen hörde argument som fick dig att ändra åsikt, så kan du med fördel återanvända dom. Precis som i andra tal, tjänar du både på att öva och på att hålla framförandet flera gånger. På så vis vet du bättre vad som är mest slagkraftigt.

Propaganda är kommunikation avsedd att vilseleda mottagarna för att få dom att ändra uppfattning i en fråga, vilket dom inte skulle göra om dom kände till dom faktiska omständigheterna. När man talar för sin sak använder man alltid flera tekniker som också används för propaganda. Den metod som i ena fallet kan vilseleda lyssnarna, kan ju likväl i ett annat fall hjälpa dom att förstå.

• Förenkling. Du kan förenkla ditt budskap genom att välja ut viss fakta, lägga den i ett mönster som gör din tolkning ”uppenbar” och göra det lätt att minnas genom språkliga grepp, såsom ”slit och släng”.

• Förstärkning. Du kan förstärka ditt budskap genom att understryka vissa delar, framställa ditt synsätt som obestridligt eller som verklighet med konkreta exempel och detaljrikedom, och genom att utnyttja lyssnarnas empati.

• Förtätning. Du kan förtäta ditt budskap genom att lämna luckor i tankegången (t.ex. med retoriska frågor) och utnyttja ordens bibetydelser (t.ex. kan samma person betecknas antingen ”terrorist” eller ”frihetskämpe”).

• Förklädning. Du kan förklä obekväm fakta genom att ljuga, eller vilseleda genom att tala oklart eller använda andra betydelser av ord än dom som lyssnarna förutsätter.

• Blockering. Du kan hindra motparten från att tala genom att själv ta allt utrymme, eller ge så många och konstiga argument att motparten inte hinner motbevisa allihop. Du kan också hota motparten, så att dom knappt vågar uttrycka sig. Ytterligare en teknik är att frekvent byta ämne, exempelvis genom att peka på andra problem; när man inleder bytet med någon variation på frasen ”men har du tänkt på…” så kallas detta på engelska för ”whataboutism”, efter ”what about…”

• Förvirring. Du kan förvirra genom att ge många olika möjliga förklaringsmodeller till samma fråga, utan att avslöja vilken du står bakom. Du kan också säga sådant som självklart inte stämmer överens med verkligheten, men vägra acceptera påståenden om att du har ljugit. Detta kan göra motparten förvirrad och kan ibland få hen att ifrågasätta sitt eget förstånd. När denna teknik används i personliga relationer, kallas den på engelska för ”gaslighting”.

Om du upptäcker att någon använder dessa tekniker för oärliga syften, ifrågasätt dom. Det är någon som inte respekterar din och andras tanke- och slutledningsförmåga.

Med kunskap om övertygandets aspekter och olika typer av propaganda, kan du konstruera din argumentation enligt den retoriska processen beskriven av Hellspong: förstå uppgiften, hitta uppslag, ordna materialet, utforma talet, lära in talet och hålla talet. Detta i kombination med din intuition räcker gott och väl för att börja övertyga din omgivning. Om du vill gå in på djupet, kan du också analysera och dela upp argument i beståndsdelar, exempelvis med Stephen Toulmins argumentationsmodell eller någon av dom andra modellerna som Hellspong beskriver.