WORDS

Retorik – en längre introduktion

2019-06-05

Den här artikeln ersätter inte en kurs i retorik, och kommer inte heller ge dig alla insikter och lärdomar som dom forna grekerna har att erbjuda. Däremot hoppas jag att den kommer ge dig några verktyg för att bättre förbereda dina egna tal och framföranden.

Denna artikel finns i en kortare, förenklad version.

Texten är till stor del baserad på innehåll från ”Konsten att tala” av Lennart Hellspong och från Roland Anderssons kurs Retorik I, med några av mina reflektioner inblandade. Jag använder sällan samma terminologi, eftersom jag anser att många av orden har en alltför teknisk karaktär. Målet är att också du som inte läst någon retorik, lätt ska kunna ta till dig av innehållet.

Den retoriska processen

Hur går man tillväga för att förbereda ett framförande? Vad ska man tänka på, och i vilken ordning? Genom att följa en retorisk process, får man svar på dessa frågor.

Den retoriska process som Hellspong – och dom gamla grekerna – beskriver, kan jämföras med ett bygge. Först lägger man en grund, och om grunden är stabil så blir lagret ovanpå mycket lättare att konstruera. Och om det lagret är välgjort, så blir nästa lager ännu enklare, och så vidare. Dessa faser kan man illustrera med en pyramid där man börjar med det nedersta lagret. Man bör lägga mer tid på dom nedre lagren än dom övre.

Att förbereda ett tal är en komplex uppgift. Som stöd i många av faserna kan man använda sig av olika typer av checklistor över frågor att besvara eller aspekter att ta i beaktande. Genom hela processen behöver man filtrera bort irrelevanta punkter, så att man fokusera på det som är viktigt. Och hur vet man vad som är viktigt? Intuition och erfarenhet.

1. Förstå uppgiften

Möjligen var den första fasen alldeles självklar för grekerna, för den saknas nämligen i deras läror. Hellspong, å andra sidan, ser detta som en central del av den retoriska processen, och beskriver intellectio som det arbete som syftar till att man bättre ska förstå kontexten till situationen. I sin analys av uppgiften, kan man besvara följande frågor:

Retorisk situation. Ska du tala? Är detta en situation där det är fördelaktigt att tala över huvud taget, eller vore det bättre att lösa uppgiften på något annat sätt?
Syfte. Varför ska du tala? Vad vill du förändra genom talet? Skapa en prioriterad lista över mål. Ta särskild hänsyn till och prioritera dessa kategorier av syften:
- Informera – ge information eller förklara hur man gör något
- Övertyga – få lyssnarna att ändra attityd eller göra något
- Underhålla – roa, trösta eller lugna lyssnarna, eller få lyssnarna att knyta band sinsemellan eller med dig som talare
Publik. Vem ska lyssna? Vilka personer (eller grupper av personer) bör du rikta talet till?
Målgrupp. Vad har lyssnarna gemensamt? Har dom några gemensamma (eller skilda!) förkunskaper, förväntningar eller behov? Om publiken består av barn, så kan t.ex. abstrakta resonemang vara förvirrande.
Antal. Hur många ska lyssna?
Talare. Ska du tala? Är du rätt person att hålla detta framförande, eller är någon annan mer lämpad?
Talarens förutsättningar. Vilka är dina förutsättningar? Vad är din relation till publiken, vad är dina förkunskaper i ämnet, och kan din förmåga begränsa vad eller hur du kan framföra ämnet?
Taltyp. Vilken slags tal ska du hålla? Brukar tal av denna typ vara på ett visst sätt?
Tid. När och hur länge ska du tala? Vilken tid och datum ska du tala? Och hur långt ska talet vara?
Plats. Var ska du tala? Hur stor är lokalen där du ska hålla talet, och finns några särskilda förutsättningar? Finns eller behövs tavla att skriva på, projektor eller mikrofon?

2. Hitta uppslag

När man ska hålla ett tal, måste man komma på vad man ska säga. Det gör man i denna fas i den retoriska processen, inventio. Detta är en mycket kreativ process, med paralleller i flera andra typer av skapandeprocesser. Denna fas har två centrala syften: hitta på en stor mängd innehåll, och strukturera innehållet. Dessa samspelar och utförs parallellt, men är ändå lättare att tänka på som två skilda aktiviteter.

Hitta på innehåll

Inom retoriken talar man om topiker, ”ställen” där man kan få uppslag och relaterade idéer. Man skapar ett system av frågor, där man kan finna mer innehåll i varje svar.

Nyckelbegrepp. Sådant som kännetecknar några av nyckelbegreppen. Kan även vara en ordboksdefinition.
Generalisering och specificering. Passar något av nyckelbegreppen in i en trädstruktur? Ingår begrepp A i begrepp B, är A en sorts B?
Jämförelser. På vilket sätt liknar eller skiljer sig ett begrepp från andra begrepp som ingår i samma helhet?
Orsak och verkan. Vad är det som påverkar och hur?
Syfte och funktion. Varför gjorde någon som hen gjorde? Vad används något av nyckelbegreppen till? Vad är den bakomliggande tanken?
Tid och rum. När och var inträffade något?
Personer och roller. Vilka personer är inblandade och vilka roller har dom?
Antal och storlek. Kan man säga något om antalet eller storleken på något av nyckelbegreppen?
Förändring. Har något förändrats eller kommer något att förändras?
Möjligheter, risker och hinder. Vad kan hända i framtiden?
Hjälpmedel. Krävdes några hjälpmedel?
Fackområdets topiker. Har fackområdet några särskilda frågor som man förväntas ta upp?

Utanför retoriken finns ett flertal andra sätt att hitta på idéer. Exempelvis brainstorming går ut på att man i grupp låter idéer flöda fritt. Ett sätt att göra det på är att skriva upp en massa idéer, bygga vidare på andras idéer, och först i efterhand filtrera bort sådant som inte blev tillräckligt bra. Förslagsvis skriver man upp dom på postitlappar eller på en tavla. Inom improvisationsteatern finns en liknande teknik med namnet ”ja, och”. Man accepterar alltid det som övriga skådespelare har sagt (”ja”) och bygger vidare på det (”och…”). Om man har tillgång till vänner eller kolleger som vill hjälpa till, så kan dessa metoder också användas för att förbereda ett tal.

Innehållsstrukturering

Genom att förstå sambanden mellan olika idéer, så ordnar man materialet till sitt tal i en logisk struktur. Här kan man med fördel återanvända relationerna som ges i tolvpunktslistan ovanför. Hur hänger dina idéer ihop? På så vis kommer man troligen att hitta på nytt innehåll, samtidigt som man strukturerar det.

Också här finns hjälp att hämta utanför retoriken. Exempelvis användbarhetsexperter måste strukturera ett datorprograms användargränssnitt enligt någon logik. Ofta skriver man upp olika komponenter på papperslappar. Dessa komponenter kan vara vad som helst, som man vill strukturera: menyalternativ, knappar, formulär, fönster, informationssidor o. dyl. Därefter sätter man sig tillsammans med antingen potentiella slutanvändare eller personer insatta i verksamheten. Tillsammans grupperar man lapparna, och resonerar om vad som hänger ihop med vad, och på vilket sätt. Också denna strategi går att använda när man förbereder ett tal.

3. Ordna materialet

Hur lägger du upp ditt tal? Det svarar du på i dispositio, denna fas i den retoriska processen. Den mest grundläggande kompositionen består av tre delar: inledning, mittparti och avslutning.

Inledningen har till uppgift att väcka uppmärksamhet och intresse hos publiken, och förmedla vad dom kan förvänta sig av talet (exempelvis med en agenda, om talet är av informerande art).
Mittpartiet kan man strukturera på många sätt. Vi återkommer strax till det.
Avslutningen kommer att styra hur åhörarna kommer ihåg talet och om deras reaktion på talet sträcker sig ut i ”verkligheten”. Där kan man med fördel sammanfatta talet, lyfta fram sina slutsatser eller uppmana publiken till handling.

Om talet är längre än ett par minuter, så bör man även dela upp mittpartiet i flera delar. Det finns många sätt att dela upp talet, och vilken metod man väljer att använda kan bero på vilket ämne man ska tala om. Här följer några metoder.

Klassiskt rättstal. Skildra en händelse, beskriv talets huvudtanke, förklara talets upplägg, bevisa huvudtanken. Det senare gör man genom att ge skäl som försvarar talarens åsikt, och genom att bemöta och förutse invändningar och argument för motsatsen.
Kronologi. Ordna delarna i tidsföljd.
Placering i rummet. Låt varje del utgå från varsin plats. Detta kan vara allt från geografisk position, till en del av ett föremål.
Orsakskedja. Låt delarna bilda en kedja, där en del utgör en orsak till nästa.
Slutledning. För att tydligare visa hur du når din slutsats, kan du låta varje del vara ett steg i ett logiskt resonemang.
Jämförelse. Jämför delarna och lyft fram likheter eller olikheter.
Viktighet. Ordna delarna efter hur viktiga dom är.
Omfattning. Ordna delarna efter hur mycket dom omfattar, antingen genom att börja med något specifikt och generalisera allteftersom, eller tvärtom.
Tema. Låt varje del motsvara olika aspekter av ditt övergripande ämne. Det här är ofta delar som var och en skulle ha kunnat bli ett kortare tal.

I ett längre framförande är det ofta en bra idé att använda sig av flera av dom ovanstående metoderna. Detta kan man göra på ett par olika sätt:

Blanda metoder. Börja t.ex. dela upp partier i kronologisk ordning och övergå gradvis till placering i rummet.
Övergripande metod och ingående metod. Låt t.ex. den övergripande strukturen följa ett klassiskt rättstal, men ordna punkterna i varje del efter viktighet.

4. Utforma talet

Vem är du som talare, vilken är din relation till publiken, och vilka är dina erfarenheter och färdigheter? Allt detta påverkar vilken stil du trovärdigt kan använda i ditt framförande. Exempelvis bör författaren till denna text nog undvika att dra ett skämt som del av ett framförande, då jag är särskilt dålig på att få fram poängen.

När du har lagt grunden i ditt tal genom att förstå uppgiften, hitta uppslag och ordna materialet, är det dags att utforma talet språkligt, i fasen elocutio. Den inbegriper tre vitt skilda områden: stil, talhandlingar och språkliga grepp.

Stil

Hellspong beskriver hur ens stilval inverkar på dom generella syftena i ett tal. Förenklat kan man identifiera fyra syften, där ett syfte är en förutsättning för att man ska kunna uppnå nästa.

Väcka uppmärksamhet. Hur kan du genom sättet att tala (t.ex. snabbt eller långsamt), gestikulera, klä dig, föra dig eller använda rekvisita väcka och behålla uppmärksamhet?
Skapa förståelse. Hur kan du underlätta för åhörarna att uppfatta det du vill förmedla? Ofta är det bra att ge konkreta exempel, men ett mer abstrakt resonemang kan också ge mer generella insikter. Antalet exempel och detaljer går att variera efter situationen. Här hjälper också att förklara sammanhanget. Både att uttrycka sig enkelt och att uttrycka sig precist underlättar förståelsen, men det kan vara svårt att uppfylla dessa samtidigt, så det kräver en avvägning.
- För att inte bre ut texten alltför mycket, så ger jag ganska få konkreta exempel. Hellspong däremot går igenom ett flertal.
Vinna samtycke. Hur får du lyssnarna på din sida? Det handlar om att motsvara deras förväntningar.
- Reflektera över din ställning i förhållande till dom, och om du vill att det ska låta som att du talar till underordnade, överordnade eller till likar på samma nivå som du. Ofta vill du skapa samhörighet med åhörarna, vilket du kan åstadkomma genom lämpligt val av formell eller informell stil, och ibland inbjuda till dialog med publiken. Det går snabbt att förlora publikens respekt genom att såra eller kränka någon, så det bör man alltid undvika.
- Du kan framstå som kunnig genom att använda klara argument, relevant fakta och ett tydligt resonemang.
- Du kan framstå som beslutsam genom att tala lugnt och med eftertryck.
- Du kan framstå som ärlig genom att inte låta som om du bara har färdiga formuleringar. Du kan också medge sådant som är besvärande för din sak.
Framkalla en reaktion. Hur får du lyssnarna att reagera såsom du önskar? Genom att själv vara engagerad, kan du få lyssnarna att engagera sig. Ett lätt sätt att visa engagemang, är att delge dina egna tankar, känslor och erfarenheter. Om du däremot representerar en större organisation, kan det emellertid vara lämpligare att tona ner det som handlar om dig själv som talare. Genom att visa starka känslor kan du framkalla dessa känslor också hos lyssnarna, men fundera noga över vilken mängd optimism, vemodighet och vrede som passar för situationen och innehållet.
- I mina egna framföranden har jag gjort bra erfarenheter genom att både välja positiva ämnen och uttrycka en stor mängd optimism.

Talhandlingar

En talhandling är det du gör när du säger något, förutom att bilda orden i din mun. Hellspong sammanfattar avsnittet om talhandlingar på ett koncist sätt, så jag kopierar det rakt av. Han ger exempel på många talhandlingar, och vad man uppnår med dom:

Skapa publikkontakt genom att presentera dig eller hälsa lyssnarna välkomna.
Skapa förståelse genom att förklara, definiera, exemplifiera, understryka, sammanfatta eller förbinda.
Vinna samtycke genom att bevisa, citera, bemöta eller försäkra.
Framkalla en reaktion genom att fråga, instruera, mana eller varna.

Språkliga grepp

Det finns ett mycket stort antal formaliserade språkliga grepp och stilfigurer, men jag kommer här bara att ta upp dom generella kategorierna: upprepningar, variation och stegring.

Upprepningar. Att säga samma sak flera gånger, igen och igen. Ibland på olika sätt. Och ibland på precis samma sätt.
Variation. Att visa att man har mål i munnen genom att uttrycka sig målande; att ge uttryck för och anspela på mod, vett och dårar.
Stegring. Att i flera led justera styrkan, öka den, accelerera och maxa den. Eller att använda sprakande överdrifter och underdrifter.

5. Lära in talet

När innehållet i talet är avklarat, är det dags att gå in i fasen memoria, där man lär sig talet. Den här fasen består till stor del av sådant som kan gå under rubriken ”studieteknik”.

Övning. Genom att öva på att framföra ditt tal, minns du lättare innehållet. Om du har möjlighet, kan det hjälpa att framföra talet inför en testpublik, för att göra situationen mer realistisk. Genom att uttala orden högt, kan du också upptäcka och korrigera formuleringar som inte fungerar bra i just din mun och andra potentiella problem.
Anteckningar och stödord. Man kan skriva ner ett tal på olika sätt. Kanske passar det dig att skriva ner hela texten, eller så räcker det att bara skriva ner några stödord. Dessa metoder går också att kombinera, så att vissa passager är nerskrivna, och andra bara har enstaka stödord.
Samband. Vi människor kommer ofta ihåg saker genom att se och skapa samband av olika slag. I ett tal är det viktigaste sambandet en logisk disposition, där dom olika delarna naturligt följer på varandra. Andra minnesknep är att skapa samband där dom inte naturligt existerar, såsom initialförkortningar med talets ingående rubriker, eller att visualisera och associera dom ingående rubrikerna med konkreta platser som du kan binda ihop till en berättelse.

6. Hålla talet

Efter alla förberedelser är det dags att också hålla talet – dags för pronuntiatio och actio. Liksom stora delar av dom tidigare faserna, består denna av ett slags checklista över saker att tänka på, men det kan vara särskilt svårt här, för medan man står inför sina lyssnare kan man ju inte titta på en checklista.

Fyra retoriska mål. En repetition av dom fyra retoriska målen: Få publiken att lyssna, förstå, samtycka och reagera genom att själv visa intresse för publiken, ämneskunskap, själv tro på och vilja verka för din sak.
Memorering och improvisation. Ditt tal kan vara mer eller mindre improviserat. I ena änden kan du varje ord utantill eller läser en skriven text, i den andra änden talar du helt oförberett. Ofta går man en mellanväg, och förbereder sig noga utan att bestämma varje ord i förväg.
Röst. Tala tydligt för att informera, engagerat för att övertyga, och levande och personligt för att underhålla.
Kroppsspråk. Generellt är det bra att stå upp, gå nära åhörarna, röra sig över golvet och titta på hela publiken varierat (gärna med ögonkontakt i små sammanhang). Video- och ljudinspelningar kräver särskild omtanke, då alltför aktivt gestikulerande ser oseriöst ut, och ljudkvaliteten kan bli lidande av att man förflyttar sig.
Rekvisita. Använd gärna några väl valda föremål för att illustrera det du talar om. Det kan bli effektfullt och hjälper publiken att minnas talet.
Anteckningar, projektor och tavla. Ta med dig anteckningar och stödord om du behöver det för att minnas talet. I många sammanhang går det att visa publiken sina stödord, exempelvis med en powerpointpresentation. Särskilt om talet har ett informerande syfte kan detta hjälpa, då åhörarna lättare kan ta till sig den tänkta dispositionen. Däremot är det viktigt att inte överväldiga dom med alltför mycket text – enstaka ord räcker. Att under framförandet skriva centrala koncept och rita beskrivande figurer på en tavla, kan också hjälpa lyssnarna att förstå, och ger dig som talare något att peka på.

Slutord

Sök upp små sammanhang där du kan hålla tal, och öka gradvis i storlek och svårighet. Ofta märker du själv vad du kunde ha gjort bättre, men om du inte vet vad du förbättra till nästa gång, så kan det vara bra att be om feedback från någon du litar på. Det är bara genom att faktiskt ge dig ut i världen och hålla tal, som du upptäcker vad som fungerar bra just för dig.