Få positiv feedback trots framförandet

Ironiskt nog var mitt sista framförande mitt sämsta. Efter att ha gått en kurs i retorik, skulle man ha kunnat tro att mitt sista tal skulle bli mitt bästa. Istället blev det rentav uselt, till sådan grad att det skulle kännas oärligt att kalla detta för motiverat positiv feedback.

Kurskamraterna sa om mitt tal, att det var starkt personligt och framfört med känsla. Dom sa att det var ett varmt och kärleksfullt tal, där jag lyfte fram goda erfarenheter med värme. Det hade en bra längd, och jag uttryckte mig konkret, med mina egna ord.

Jag kan dra några lärdomar av detta framförande, och av feedbacken jag fick.

1. En ny situation kräver mer förberedelse. Sällan har jag hört ett högtidstal för att hylla någon, ännu mer sällan ett som jag tyckte om. Jag har aldrig varit i närheten av att hålla ett högtidstal, förrän nu. Naivt trodde jag att jag kunde improvisera fram något vettigt.

2. Roande och övertygande tal kräver språklig utformning. Rent och huvudsakligt informativa tal klarar jag ofta av improvisera fram, så länge jag kan ämnet. Detta gäller nog inte framföranden med ett mer roande och övertygande syfte. Där krävs uttänkta formuleringar.

3. Det finns alltid något positivt. Detta är en lärdom som sträcker sig utanför retorikens gränser. Jag tror inte att mina kurskamrater direkt ljög, men det var ju knappast en balanserad bild. Däremot visar dom att det alltid finns positiva saker som man kan lyfta fram. Och kanske blir livet lite roligare om man gör det.

Om jag skulle säga något positivt om mitt eget tal, så kan jag tycka att talet var passande personligt. Men som helhet lämnade det mycket att önska.